SBK Logotype VBK Logotype
 
   

Rengbågsbron
Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden.rainbowbridge-sm
Den kallas för Regnbågsbron tack vare dess många färger.
Alldeles brevid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.
När ett älskat husdsjur dör kommer det till denna plats.
Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.
Men det är en sak som saknas.
De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.
Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer
då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps
och plötsligt lösgör sig en från gruppen.
Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts
samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.
Dit ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet
och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur
som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.
Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

/Okänd

Djurkyrkogården

När våra kära husdjur dör är det inte alla förunnat att kunna begrava dem hemmavid. Alla kan, vill eller har inte möjlighet att själv ordna med en begravningsplats. En plats som kanske inte alla känner till är Djurkyrkogården. Eller begravningsplats för smådjur som det står på skylten. Begravningsplatsen ligger i Visby straxt norr om brandstationen, i ett vackert skogsområde och drivs av Djurskyddet på Gotland.

Folksamling
Allhelgonahelgen åkte undertecknad ut till begravningsplatsen för att tända några ljus för våra två hundar samt en valpköpare som har tre av sina hundar begravda här. Då valpköparen själv bara bor på ön sommartid, har han aldrig själv haft möjligheten att uppleva det som jag nu hade förmånen att få beskåda.

allh 018

Allhelgonahelg, klockan närmar sig halv fem, det börjar skymma och man tror att man skall vara ensam i mörkret. Men icke. Massor av folk, på plats och på väg till och ifrån. Föreningen Djurskyddet bjuder på glögg med tilltugg. 
Men det mest fascinerande var nog att se alla dessa ljus som lyste över välskötta gravar.

Alla gravar har sitt eget löpnummer och man har passerat 1400 nu. Fantasin sätter inga gränser för utsmyckningen av gravarna, stenar, hemmagjorda som professionellt tillverkade, ramar av trä eller sten, leksaker, foton, kärleksförklaringar, ja det mesta vittnar om trogna vänner som lämnat familjen. Dock är kors inte tillåtna.

Första graven sen 70-talet
Visst finns det gravar som är helt osmyckade också men de tillhör minoriteten.
Även de gravar som ligger i början är välskötta och på många av dem lyste ljusen vackert denna kväll. Grav nr 1 har 1972 som dödsår. De sista gravarna såg helt nygrävda ut med mängder av blommor och ljus. 

Djurkyrkogården vid Alla helgons natt

På senaste år har man även iordningsställt en vacker minneslund i en del av begravningsplatsen. Även här brann det mängder av ljus.

Jag tog några foton för att min valpköpare skulle kunna få dela denna upplevelse med mig och jag hoppas att kunna förmedla lite av den stämning jag fick uppleva där ute denna kväll.
En stilla stund av reflektion och eftertanke, förståelsen för hur mycket våra djur betyder för oss ägare. Och hur saknade de är efter sin färd över Rengbågsbron, men inte glömda.

 //Carina Amelid

 

 

 

Copyright © 2004-2014 Visby Brukshundklubb. All rights reserved. Release 2.0.0.0 (WWW1)
Statistik: Denna sida=47244 ggr [Sök]